Bruksmuseets historik


Köpmanholmen är ett gammalt brukssamhälle som tillkom på 1860-talet då en ångsåg byggdes vid Nätraåns utlopp i havet. Industrin utökades 1907 med en sulfitfabrik och 1930 med en sulfatfabrik. Familjen Hedberg ledde företaget, Forss AB, i tre generationer från 1896 och fram till 1964. Som mest var omkring 800 personer anställda i sågen, brädgården och fabrikerna. Orten expanderade och blomstrade under Hedbergsepoken och begrepp som "Herrgården", "Forssgården" och "Solgården" (Sveriges första daghem/fritidsgård i sitt slag, skapad av fru Ingeborg Hedberg) blev vida kända och omskrivna. 1964 upphörde den gamla bolagsepoken genom att skogsägarnas Ncb övertog industrierna. 1977 tystnade sågverket och 1982 försvann hela den stora massaindustrin i en smärtsam nedläggning. Samhället levde dock vidare.

Köpmanholmens Bruksmuseum industrihistoria

Det lilla fyrkantiga huset som inrymmer Köpmanholmens Bruksmuseum ("Bläckhornet") byggdes 1864 på brukspatron C A Öhmans tid i samband med ångsågens tillkomst och utgör en del av den äldsta bruksbebyggelse som idag finns bevarad i samhället. Huset var bostad för bland annat maskinisten på ångsågen och senare smeden Erik Westlin med familj fram till 1960-talet.


På 1950-talet togs tanken på ett museum upp i hembygdsföreningens styrelse. Ledamoten Sven Vågberg från Köpmanholmen menade att hembygdsgården med sin allmogehistoria borde få en motsvarighet som berättade industrins historia i Nätra.


1970 överlät NCB huset till hembygdsföreningen. Drivande för museets tillkomst och uppbyggnad var Harald Brändström och Sven Westlin, båda med lång anställningstid inom företaget, den senare också uppväxt i gården. Dessutom insamlades mängder av arkivhandlingar och fotografier med anknytning till bolagets och bygdens historia. Museet har besökts av många skolklasser, forskare, hemvändare och andra intresserade genom åren.

Köpmanholmens Bruksmuseum
Köpmanholmens Bruksmuseum
Köpmanholmens Bruksmuseum


Mikko Anderssons Stiftelse


2008 bildades Mikko Anderssons stiftelse genom ett testamente. Mikko Andersson, född Kavén (1934-2007), kom till Köpmanholmen 7 år gammal 1941 som krigsbarn från Ypäjä i södra Finland. Han adopterades av befallningsman Evert Andersson och hans hustru Svea (född Westlin). Mikko Andersson tog studenten i Örnsköldsvik 1954, gjorde värnplikt, läste i Uppsala och flyttade sedan till Stockholm där han sedan bodde resten av sitt liv och arbetade på LM Ericssons personalavdelning.

 

Mikko hade ett stort allmänintresse, inte minst av historia, och han besökte regelbundet Nätra och Köpmanholmen fram till mor Sveas bortgång 1991. Han bildade aldrig familj utan levde enkelt i en enrumslägenhet på Södermalm. När han avled 2007 visade hans testamente att han önskade att hela hans kvarlåtenskap (då ca 30 miljoner kr) skulle användas till att bevara och utveckla museiverksamheten i Bruksmuseet/Smedsgården i Köpmanholmen, samt att det naturliga skulle vara att bilda en stiftelse för detta ändamål. 

 

År 2014 förvärvade hembygdsföreningen den fastighet på Sågvägen där Mikko växte upp i närheten av Bruksmuseet (där hans mor Svea växte upp) och kunde sommaren 2015 öppna "Café Svea" i nedre våningen.

Mikko Andersson Köpmanholmens Bruksmuseum
Mikko Andersson Köpmanholmens Bruksmuseum
Mikko Andersson Köpmanholmens Bruksmuseum
Mikko Anderssons stiftelse Köpmanholmens Bruksmuseum
Mikko Anderssons stiftelse Köpmanholmens Bruksmuseum